Reseblogg

"Hon dog för att det blivit politik att fly och rädda liv"

Idag är det Mänskliga rättighetsdagen – En dag för att påminnas om alla människor är födda fria, jämlika och med samma rättigheter. I torsdags började jag skriva den här texten, om hur vårt arbete i Bangladesh är en viktig del i att förverkliga och stärka rättigheterna hos rohingyabarnen som flytt från Myanmar. Men långt innan jag var klar möttes jag av en annan nyhet.

Läkare utan gränser tvingas avsluta sitt arbete för att rädda liv på Medelhavet.

Efter politiska påtryckningar, aktivt motstånd, förtal och tvång och såg de ingen annan lösning än att avsluta sitt livsviktiga uppdrag. Hittills i år har över 2000 personer dött när de försökt korsa havet. Nu kommer ännu fler att dö.

Media skriver inte längre om de som flyr för sina liv och försöker korsa havet i desperation. Ögonen och intresset har flyttat någon annanstans. Men människorna är kvar. Krigen, förföljelsen, fattigdomen, omöjligheten är kvar. Men inte längre räddningsinsatserna. För det har blivit politik att rädda liv. Det vi trodde stod bortom politiska vindar är inte längre heligt.

Vi ser det överallt, hur tidigare överenskommelser kastas överbord. Journalister mördas. Biståndsarbetare kidnappas. Demokratimotståndare väljs till ledare. Organisationer som räddar liv stoppas. Vad finns då kvar? De mänskliga rättigheterna är inget som är givet – de kommer inte finnas om vi inte aktivt och ständigt arbetar för att hålla dem vid liv. Om vi inte ständigt påminns om att det finns okränkbara värden. Det är inte ett brott att fly. Ingen ska dö på ett hav. Oavsett politisk övertygelse borde vi alla kunna vara överens om att ingen ska drunkna.

2015 inledde Clowner utan Gränser ett enormt arbete i Grekland för att möta de barn, familjer och vuxna som tagit sig över havet. Under ett drygt års tid genomförde vi den största insatsen vi någonsin gjort på en och samma plats. Jag har varit i många katastrofområden, jag har sett vad krig gör med människor och hur de kan rasera allt. Men jag har aldrig förr mött så många som flytt undan bomber och vapen, som var tacksamma över att ha överlevt en resa över ett hav som borde varit tryggt.

För precis tre år sedan idag stod jag i ett tillfälligt, kaotiskt, flyktingläger på Lesbos. Våra artister spelade en mjuk och lekfull föreställning för att lätta på den enorma stress som de barn och vuxna som överlevt resan, bar på. Tio meter bort stod en liten pojke som inte vågade sig fram till scenen, men som med sin mamma i handen försökte kika mellan de vuxnas ben. Jag gick dit, klappade modern på armen och frågade om jag fick ta med hennes son några meter närmare så han kunde se bättre. Han ville så gärna. Jag kommer aldrig glömma hennes blick när hon tittade på mig och sa ”Det går inte. Han måste stanna här.” I min naivitet frågade jag varför – tänkte att han nog skulle må bra av en liten paus, ett litet skratt i kaoset. Men hon tittade bara på mig med en blick bortom denna värld ”Jag förlorade min dotter, hans syster, i havet i natt.”

Vad svarar en på det? Hennes 5-åriga dotter dog inte av bomber eller vapen. Hon dog inte av matbrist eller sjukdom. Hon försvann ner i ett hav långt från deras hem i hoppet om trygghet. Hon dog för att det blivit politik att fly och rädda liv.

Så idag skriver jag inte om Clowner utan Gränsers arbete – hur avgörande jag än vet att det är – idag går mina tankar till det faktum att vi lever i en värld som sakta glömmer vad som är okränkbart. En värld där livräddande insatser motarbetas, saboteras och förhindras. 

Idag, på Internationella dagen för de mänskliga rättigheterna, vänder jag mig till politiker, påverkansarbetare och alla er som tvivlar, med en ödmjuk vädjan inför nästa år: Låt organisationer som räddar liv få fullfölja sitt uppdrag. Låt inte ett enda barn till drunkna i onödan. Låt oss slåss för att de mänskliga rättigheterna ska gälla alla.

/Louise Frisk, generalsekreterare Clowner utan Gränser

Öppet brev till Lena Hallengren, Sveriges barnminister

  • louise.jpg

    Louise Frisk, generalsekreterare Clowner utan Gränser. Foto: Karin Tennemar

Hej Lena!

Trots att mycket nog är rätt rörigt för dig nu och framtiden är oviss hoppas vi att du idag har tid att reflektera kring vår fantastiska barnkonvention. Idag fyller den nämligen 29 år och vi uppmärksammar traditionsenligt den internationella Barndagen. Clowner utan Gränser som jag är generalsekreterare för grundades sju år efter FN:s konvention om barns rättigheter och har sedan dess gjort allt i vår makt för att hjälpa barn få tillgång till sina mänskliga rättigheter och skapa en bättre värld.

Vad har skratt och lek med detta att göra kanske några som läser detta tänker nu? Faktiskt det mesta säger jag och förhoppningsvis nickar du instämmande.

Flera av artiklarna i barnkonventionen lyfter detta faktum. Faktumet att alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter, att alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling och att alla barn har rätt till lek, vila och fritid. I alla dessa delar är Clowner utan Gränsers arbete en oerhört viktig del.

Tidigare i år blev Barnkonventionen svensk lag, ett beslut Clowner utan Gränser välkomnade med värme (https://skratt.nu/blogg/lagstiftandet-av-barnkonventionen-kommer-ge-barns-rattigheter-en-starkare-stallning). Bra jobbat, Lena! Vi lyfte då att en lagstiftning inte innebär att arbetet med att förverkliga barns rättigheter är färdigt, något som jag idag vill lyfta igen. Tvärtom är det på många sätt nu det riktiga arbetet börjar, och det vet ju du lika väl som vi.

Vi undrar vilka satsningar vi kommer att få se från svensk politik innan lagen träder i kraft i januari 2020? Vi väntar förväntansfulla men också en aning oroade med tanke på den migrationspolitisk Sverige fört de senaste åren. Risk finns för att dessa lagar kommer gå i klinch med barnkonventionen. Något som Högsta Migrationsdomstolen också visat i en dom som nyligen föll mot Sverige, där vi nekat en pojke rätt till familjeåterförening. Något som nu domstolen korrigerar då beslutet tydligt går emot barnkonventionen och artikeln om att alla barn ska ha rätt till sina föräldrar.

För att barnkonventionen ska fungera som en lag krävs både expertis och satsningar. Clowner utan Gränser ser att det behövs ett stort kunskapslyft hos både barn och vuxna kring vad barnkonventionen faktiskt är. Något som vi bland annat märkt genom vårt arbete i skolor där vi på ett lekfullt sätt informerar barn om sina rättigheter och hur dessa rättigheter gäller alla barn i världen. De kunskaper och metoder som vi samlat på oss under de senaste 20 åren är självklart något vi bistår gärna barnministern och andra aktörer med. Tillsammans kan vi säkerställa en framtid där alla barn har tillgång till sina rättigheter. En framtid där skratt och lek är en naturlig del av alla barns vardag, oavsett vem du är och vart du befinner dig. Utan dessa handlingar blir orden, hur vackra de än är, tyvärr tomma och tomma ord hjälper inga barn.

Jag hoppas vi, eller din eventuella efterträdare, hörs vidare om detta.

Och sist men inte minst vill Clowner utan Gränser önska alla barn en massa skratt på er särskilda dag. Kom ihåg att ni är viktigast i världen.

/Louise Frisk, generalsekreterare Clowner utan Gränser

We all are children inside our delicate yet strong souls

The clowns went to Cox’s Bazar once more to salute the spirit of the Rohingya community. This time around we had to create a show that emphasised togetherness and sticking together to address the issue of child trafficking in the camp as it has been a big issue. We also worked with the play facilitators and child care workers who run play sessions every day for the children. As we walked through the camp and into the child friendly spaces, there were shouts of “Hello” and “How are you?” coming from rooftops and valleys. The curiosity in the faces of the children and play facilitators, the freedom to be human beings despite the hardships and the triumph of kindness over the hard realities of the communities in the camp gave me the feeling that I was indeed at the right place, at the right time. At the end of the day, the people there are no doubt one of the strongest people on earth, for they certainly know how to be resilient despite all the hardships.

The clown’s way is one where everyone is invited to live. Everyone is encouraged to be full human beings. So where is the meeting point? The clowns know exactly where that centre is. We all are children inside our delicate yet strong souls. As usual we meet within the magic of child spirit, where everyone is free to create, fail and recreate experiences.

Once more its thanks to clowns, and congratulations to the wonderful people of Bangladesh and the Rohingya. Eg Shate, together!

/Nicholas Mamba