Reseblogg

"Magi" viskar jag till mig själv

I ett flyktingläger i Sydsudan kommer några clowner gåendes på en snirklig väg genom tälten.

Det dyker upp förvånade barn. Det flyger såpbubblor och färgglada käglor.

Ett litet cirkustält med egna ben spelar plingande musik. Clownerna går i ett långsamt tempo, hälsar på barnen som sluter upp i clownparaden.

Magi viskar jag till mig själv. Det här är magiskt och jag tycker mig se i barnens blickar att de känner samma sak.

Vipps så förvandlades en vanlig dag till ett kalas. Samtidigt är jag är svettig och sväljer hårt för att tårarna inte ska titta fram.

Det här är första gången jag sätter min fot i ett flyktingläger. Första gången jag reser med Clowner utan Gränser.

Nu kör vi tänker jag och tittar på mina clownkompisar. Och det gör vi. Ett lugn infinner sig och jag andades ända ner i magen.

 Varje dag har jag fått möta exalterade och uppspelta barn, barn som springer emot mig, med händerna utsträcka, en förväntan i blicken och ett skratt på läpparna.

Det enda jag känner i den stunden är lycka i sin renaste form och jag fylls av så mycket energi och glädje.

Vi kommer till dem för att sprida hopp, skratt och drömmar. Men i mötet så tror jag nästan att det blir tvärtom.

Vi har skrattat tillsammans. Jag har skrattat så tårarna sprutat när gamla farmor ska vara med på workshopen och göra grimaser.

Eller när en sexåring klättrar in genom ett hål när vi arbetar med sextonåringar och tror att hon kan smälta in.

Eller när de tio coola hiphop killarna tar på sig varsin clownnäsa och sjunger ”I´m sexy and i know it” i slutet av vår workshop med lokala artister.

En pojke sparkar en boll till mig. Jag sparkar tillbaka. Matchen har börjat. Pojkar från alla håll hänger på.

Vi har inga mål, inga lag, vi bara kör. Jag tror att det är jag och pojken mot resten. Men det spelar egentligen ingen roll.

Pojken blir min vän och den svåraste att lämna när bilen för sista gången kör ut ur lägret. Men han är en riktig survivor som säkert kommer att klara sig bra.

Barnen i lägren sprider så mycket glädje. Likt clowner tar de sig förbi barriärer och stängda dörrar, klättrar upp och fram i ren nyfikenhet. Letar efter leken och nya kompisar.

Nu hoppas jag att barnen tillåts att vara just barn och inte tvingas in i barnäktenskap, graviditeter eller militärtjänst.

Jag hoppas på fred och frihet. Jag hoppas också på att barnen fortsätter sjunga på våra sånger eller hittar på nya! 

/Isabelle Boström

"You, my friend, abra kadabra me to Sweden!"

I lägret Cherso är majoriteten kvinnor och barn. Lägret ”rymmer” 2500 personer men över 4000 bor här enligt rapport från UNHCR. När vi kommer fram första dagen lastar militären av vapen ur en stor militärbil, massa barn står runtom och tittar nyfiket på. Väl inne på området lokaliserar barnen oss rätt snabbt. Vi går en parad genom området och samlar ihop fler och fler barn. Många familjer och andra vuxna kommer ut ur sina tält och hälsar på oss. Barnen vill att vi hälsar på deras systrar, mamma, mormor, pappa. Drar oss mellan tälten där vi gör mindre trolleritrick och sjunger.

Vi får spela i ett tält utan väggar, både vi och barnen är glada för skuggan. Efteråt träffar vi en pojke som några av oss mötte på Lesbos ett halvår tidigare. Barnen vill vara nära, sitta tätt med ben mot ben, hålla handen.

Vi äter lunch i en liten by i närheten. När vi sitter där kommer grupper från lägret gåendes. Några är på väg till en flod för att bada, andra för att ta en kall kaffe på det lilla kaféet i närheten. "De försöker leva ett så normalt liv som möjligt" säger Maria, vår kontakt från Rädda Barnen.

På väg hem stannar vi vid floden. Massor av tonåringar, pojkar, badar för fullt. De kommer fram och hälsar, visar oss var det var halt och var det finns ormar. En 15-årig kille visar mig sina ärr på magen. Ett stort ärr går vertikalt upp, jag ser varken början eller slutet på det. På två ställen har kulor gått rakt igenom kroppen. Han kommer från Syrien. Hans kompis Hussein sätter sig vid mig en stund. Han pratar bara lite engelska, men berättar att han är 14, han reser med sin pappa och sina syskon. Hans mamma är död och han har varit här i 6 månader. Sen lär han mig lite arabiska och jag visar honom ett trolleritrick. Han pekar på sig själv när han säger "You, my friend, abra kadabra me to Sweden!" och skrattar.

/Mika Oskarson Kindstrand

Lagstiftandet av barnkonventionen kommer ge barns rättigheter en starkare ställning

Clowner utan Gränsers dagar är nästan alltid fyllda av glädje. Men idag, när Sveriges regering beslutat att lägga fram en proposition om att barnkonventionen ska bli lag, är den extra närvarande. Vi välkomnar beslutet med värme då det kommer innebära att barns rättigheter får en stärkt ställning i samhället, den offentliga debatten och lagstiftningsärenden. Att barnkonventionen lagstiftas innebär dock inte att arbetet med att förverkliga barns rättigheter är färdigt. För att den stärkta ställningen ska gå från formell till reell krävs vidare satsningar och åtgärder från politikernas sida. Låt oss se detta som startskottet på när Sverige tog förändringsarbetet för barns rättigheter till en ny och högre nivå. I det arbetet och fram till januari 2020 när lagen beräknas träda i kraft ser Clowner utan Gränser det som en prioritet att politikerna fokuserar på två områden – kunskapslyft hos barn om deras rättigheter och en plan för hur konflikter mellan lagar ska hanteras. 

Kunskapslyftet är något barnminister Lena Hallengren själv lyfter. Viktigt är dock att inkludera barnen i detta. Att ha vetskap om sina rättigheter och skyldigheter är ett fundament i det demokratiska samhället. För att Sveriges nya lag inte ska bli stora, tomma ord krävs en informationsinsats kring vad barnkonventionen är och innebär gentemot våra unga. Det är statens ansvar att säkra att Sveriges barn har kunskap om sina rättigheter. I detta kunskapslyft finns många aktörer som besitter expertiskunskap och som kan vara ett stöd i arbetet. Clowner utan Gränser är en av dessa organisationer. Vi har bland annat arbetat i svenska skolor de senaste tre åren för att öka barns kunskap om och engagemang för sina egna och andra barns rättigheter. Genom ett metodmaterial kopplat till grundskolans kursplan har vi integrerat arbetet i skolundervisningen och hittills mött nästan 40 000 elever. Vi är er gärna behjälpliga även framåt i detta. Lena Hallengren, du har vårt nummer.

Idag finns lagar i Sverige som kan göra det komplicerat eller till och med omöjligt att tillämpa flera av barnkonventionens artiklar. Det kan bland annat komma att beröra barn och unga som kommit till Sverige på flykt och befinner sig i en asylprocess, något som Migrationsverket flaggat för. Artikel 3 i barnkonventionen lyder: ”Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.” Jag läser orden och tänker på alla barn som inte fått en individuell prövning av sina asylskäl i ärenden om uppehållstillstånd. Jag tänker på alla barn som inte tillåts återförenas med sina föräldrar. Så fortsätter jag läsa men hinner bara till artikel 6 ”Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling” eller artikel 38 ”Barn ska skyddas mot krig och inget barn får användas som soldat” innan fler potentiella konflikter blir tydliga. Barn och unga i Sverige idag lever liv med omständigheter och framtider som står i direkt motsättning till dessa artiklar. Det bör vara av politikens högsta prioritet att lösa hur konflikter mellan barnkonventionen och exempelvis utlänningslagen och asylstiftningslagen ska hanteras. Med mer än 20 års erfarenhet av barns rättigheter vill Clowner utan Gränser rekommendera Sverige att lära av våra norska grannar. Barnkonventionen inkorporerades som norsk lag 2003 och sedan dess har anpassningen av andra lagar, genom transformering, fortsatt löpande. Idag har barnkonventionen företräde vid konflikt med andra lagar i Norge.

Clowner utan Gränser uppskattar den politiska viljan att säkerställa barns rättigheter. Vi arbetar med dessa frågor 365 dagar om året och det är fint att påminnas om att vi är många som kämpar för att nå samma mål. Förändring kan inte ske över en natt men våra förutsättningar för att lyckas är plötsligt väldigt mycket bättre än vad de var igår. Visst är det vår och möjligheter i luften!

/Karin Lekberg, ordförande Clowner utan Gränser