Blogginlägg om Syriens Barn

Ditt leende ger mig hopp

Efter åtta dagar i Libanon ska jag ikväll åka tillbaka till min familj i Sverige. Tiden här är en oförgrlömlig upplevelse, full av bilder och reflektioner jag tar med mig hem. 

Vi har satt upp fem föreställningar i Bekaa, Tripoli och vid Libanonberget men min favoritdel är inte själva föreställningarna. Det är att prata med barnen före och efter varje show. Att se och höra barnen skratta har fyllt med hjärta med glädje men har även fyllt mina sömnlösa nätter med mardrömsliknande tankar. Jag ser skräckslagna barn fly från sina hem, jag ser barn som söker hos skydd hos vuxna som inte kan vara starka längre. Så trots att pratstunderna före och efter föreställningarna var mina favorit ögonblick under dagen så undvek jag alltid att se barnen direkt i ögonen, jag kunde bara inte.

Men så träffade jag lilla Mustafa. Med ögon som det inte gick att undvika. Jag kommer aldrig att glömma när han med sina trötta ögon tittade på mig och frågade om vi kunde byta plats, så han kunde se clownerna lite bättre. När jag väl kan sova drömmer jag om honom på nätterna. Jag drömmer om hur han söker efter trygghet i sin mors som är blek och stum. Jag drömmer att han stirrar ut i luften och jag försöker få honom att säga något men sakta försvinner han bara längre och längre bort tills han finns i en annan värld. Jag drömmer att han talar till mig som i ett mantra, hans säger: "Du förstår inte Mays. Jag vill gå och jag vill hem, hem, hem!". 

Jag ser dig Mustafa. Jag ser hur du flydde från Syrien och hamnade här i flyktinglägret i Bekaa. Jag är så ledsen för allt du tvingats uppleva innan du ens fyllt sex år. Jag är så ledsen för att vår värld är så orättvis. 

Mustafa, jag vill tacka dig för att du är så stark och har energi nog till att le och skratta trots allt. Ljudet av ditt skratt tröstar mig när mina mardrömmar väcker mig om nätterna och bilden av ditt leende ger mig hopp. 

Sist men inte minst vill jag även tacka mitt kära team. Alla ni artister som under denna tid i Libanon satt ett leende på Mustafas läppar och fått 700 barn att tjuta av skratt. 

/Mays Sylvan, Libanon augusti 2015

Nour el Refai följde med oss till Jordanien

Under åtta dagar i januari följde komikern Nour el-Refai med artisterna Nalle Laanela och Jenny Soddu på en resa till Jordanien och genomförde en rad föreställningar för barn som flytt kriget i Syrien. Nour har själv släkt i Syrien och ville genom sitt eget artisteri bidra till att förbättra situationen för de människor som drabbats av kriget. 

– Jag har känt till Clowner utan gränser sedan länge och älskar deras arbete. Så när det här som händer i Syrien eskalerade frågade jag om det fanns något jag kunde hjälpa till med. Och det fanns det, säger hon.

Se klippet från Gomorron Sverige där Nour och Nalle berättar om resan och mötena:

Hälsningar från Amman

2 september Amman

På förmiddagen spelar vi på ett center som  dels stöttar kvinnor som har det svårt, dels hjälper utsatta barn i området. Centret ligger utanför Amman i ett fattigt område med mycket kriminalitet.

Barnen är  mycket små, väldigt söta och lite rädda för oss, vi får vara försiktiga i början men på slutet så står de upp och vill helst vara med på scenen. Under tiden tiden vi väntar på att alla barn skulle komma står  jag och tittar ut genom fönstret. Jag ser ner på en minimal skolgård där några lärare försöker få ett gäng killar i mellanstadieåldern att ställa upp sig på led. Pojkarna får  syn på mig där jag står i clownnäsa och clownsmink. Vi börjar vinka till varandra, de hoar  och skriker, vi har  rätt kul. Jag tror inte att jag underlättade för lärarna att få dem att ställa sig på led...

Precis när vi spelat klart showen för de små barnen blir vi tillfrågade om vi kan komma och spela för  mellanstadiepojkarna. Klart vi vill, men vi har inte tid att göra en hel föreställning, vi har en till show som väntar, men vi gör i allafall  två nummer ute på den stekheta skolgården. Det är verkligen uppskattat, fullt tryck när de 160 pojkarna skrattar loss!

På eftermiddagen spelar vi på  är på ett center som ordnar aktiviteter för syriska flyktingbarn. Barnen kommer med buss till centret. Oftast när man reser med Clowner utan Gränser så är showen i tre delar; -det är "preshow" dvs medan man väntar på att alla barn ska komma så underhåller man de barn som har kommit, på det sätt man kan komma på, hälsa, skoja, dansa, tramsa . Sedan  är det själva showen och efteråt är det postshow, skaka hand med barn igen, säga sitt namn många gånger, bli fotad i all oändlighet och sen smiter vi eller så tar de vuxna med barnen därifrån. Den här gången är en buss försenad och preshowen är nästan längre än själva showen. Barnen är till en början lite rädda här också men när vår akrobat Ulf blir ännu räddare för barnen än vad de är för honom så vänder det.

3 September 

Vi spelar på hemlig adress, det är ett  skyddar boende för barn som blivit sexuellt utnyttjade eller misshandlade av sina familjer. Utanför står en vakt med  K-pist. Förfärligt att verksamheten behövs och fantastiskt att det finns, detta är det enda skyddade boende  som finns i hela regionen, alltså i denna del av mellanöstern.  Vi får intrycket att  barnen blir väl omhändertagna, de bor på centret  och här får de också medicinsk hjälp och hjälp av psykologer.

Det känns fint att vi får de här barnen att skratta.

/Camilla Persson