Blogginlägg från december 2016

"Hennes öde är ett annat än red light distrikt"

I Mumbai arbetar Clowner utan Gränser för och med barn, framförallt flickor, som växer upp i skuggan av människohandel och på bordeller i världens största red light distrikt. Dessa flickor har sedan de varit bebisar tvingat gömma sig under sin mammas säng i salar som delas av med draperier och är fyllda av människoförakt. Här arbetar vi både med flickor som fortfarande bor med sina mammor på bordellerna, med barn som förlorat sin mamma och bor på barnhem, barn som räddats av modiga organisationer innan de hann tas i anspråk av bordellägaren och barn som är smittade av HIV och därmed inte tillåts leva utanför red light district på grund av det stigma som omger dem.

Alla dessa barn lever i extrem utsatthet och utanförskap.

Därför är våra artisters möten med dessa människor så otroligt viktiga. Varje gång vi kommer tillbaka kan de vi träffat förut återberätta exakt vad som hände förra gången även om det var över ett år sedan. Därför gör vi också allt vi kan för att ge dem så mycket lek och skratt så det ska räcka tills vi kommer tillbaka nästa gång.

I maj i år startade Clowner utan Gränser vår första cirkusskola mitt inne i red light distriktet Kamatipura. Under vår senaste turné var det premiär för den föreställning som 40 flickor kämpat med de senaste månaderna. Något ingen av oss hade förväntat oss när vi drog igång arbetet med att stärka flickorna och ge dem en tro på sig själva, sitt eget värde och kapacitet.

Men nu stod de där framför 350 okända personer och sina mammor och det blev en helt otrolig föreställning. Inte ett öga var torrt. Det var magiskt att se barnen uppträda. Det var magiskt att se mammorna skratta och lysa upp av stolthet över vad deras barn lyckats åstadkomma. Det var magiskt att se tryggheten flickorna visade när de pratade med de två manliga ledarna som lett cirkusskolan och träffat barnen två gånger i veckan det senaste halvåret. Kanske de första männen någonsin som behandlat dem med respekt och vänlighet.

När jag kom till lokalen där föreställningen skulle vara höll de på att förbereda det sista. Vi hälsade och de som jag träffat tidigare kramades jag lite extra med. Jag hade fått i uppdrag att sminka dem inför showen och de var spända och förväntansfulla. Ljus och ljud hade hyrts in. Föreställningen skulle filmas. Allt var på riktigt. Kostym och smink måste vara perfekt. 40 flickor såg mig rakt in i ögonen under de minuter det tog mig att sminka dem och jag gjorde allt jag kunde för att utan ord förmedla hur fina, värdefulla och modiga var och en av dem är.

Jag tror inte jag ens i närheten kan förmedla känslan när dessa flickor, som på riktigt lever i helvetet, kommer ut på scen och ger en föreställning som om de aldrig gjort något annat. Inte en replik missas, inte ett nummer går fel och alla i publiken skrattar på just de rätta ställena. Flickornas blick är klar och deras hållning stolt. Vad de åstadkommit är helt otroligt.

De har vuxit upp i en värld där de inte är värda någonting alls som människor, endast möjligen som en vara som kan säljas. När Clowner utan Gränser var här första gången ville många av dem inte se oss i ögonen. Men efter mycket arbete så står de nu här, på en scen och uppträder för flera hundra personer. Talar om för oss att de är viktiga, starka och självklara. En av dem har både sin mamma och mormor i publiken, de berättar för oss efteråt att när de såg sin dotter och dotterdotter på scen förstod att hon har en chans att ta sig härifrån. Att hennes öde är ett annat än red light distrikt.

Vårt arbete i Kamatipura förändrar liv. Vi vill självklart fortsätta arbeta med de här flickorna. Se så långt de tagit sig på så kort tid. Näste år kanske det är dom som leder barngrupper med nya flickor?

Hjälp oss fortsätta hjälpa. Skänk en gåva och stöd vårt arbete för barnen i red light district.
Swisha till 90 00 209.

/Jennifer Vidmo, generalsekreterare för Clowner utan Gränser