Cirkus låter barn få vara barn

Skratten bubblar i det lilla, lilla rum av bambu som är uppsatt inne på gården till vår partners ”child friendly space”. När ungdomarna ska stå i brygga på varandra hamnar de mest i skrattande högar på golvet. Men alla tar uppgiften på stort allvar, de försöker verkligen men det är också lite extra fnissigt med publik så klart.

Sedan sommaren 2014 har Clowner utan Gränser arbetat tillsammans med organisationen Terre des Hommes i Juba, Sydsudan. Sedan starten har vi varit på plats fem gånger och för varje gång utvecklas projektet eftersom de vi arbetar med blir mer och mer varma i kläderna och kan ta större och större ansvar för arbetet med att se till att skrattet alltid är närvarande.

Utanför trängs mängder av barn för att se vad som pågår, de tittar på instruktionerna och testar sedan själva utanför på den röda jorden som verkar tränga in överallt. Så snart vi kommer med bilen dyker barnen upp, som från ingenstans kommer de och hälsar. De vill veta vad som ska hända. Det är ju de där roliga typerna som kommer igen, det ska inte missas! De får veta att det ska bli en föreställning på en skola lite längre bort i lägret. Innan vi kommer fram är de på plats och trängs om att få bära fram mattorna och hjälpa till att organisera de mindre barnen. Föreställningen börjar och barnen är med från start. Det är extra kul när Aedin får en boll kastad på rumpan. Men även när hattarna göms för axel. Eller när Olivia står på Joels axlar och de låtsas ramla mot publiken.

Jag står vid sidan och tittar och skrattar tillsammans med barnen. De tittar upp på mig då och då som för att få bekräftat att - visst är det roligt?! Vi ler stort mot varandra och tittar sedan ännu mer intensivt tillsammans.

Mot slutet av föreställningen står två poliser och tittar fascinerat på det avslutande numret som är parakrobatik. De ser både glada och fokuserade ut. Efter en stund klappar de mig på axeln och frågar om clownerna kan komma och lära ut detta till dem. Jag svarar att de ju är här för barnens skull, då skrattar de och säger sedan med allvar – fast vi vill verkligen lära oss!

Vi avslutar vår resa med att utvärdera arbetet tillsammans med de animators (vuxna som bor i lägret och som ansvarar för barnaktiviter) vi arbetat med. Det berättar att aktiviteterna som clownerna gör lever kvar länge, länge hos barnen. Tillsammans har de byggt material, till exempel rockringar, som används flitigt. De berättar om barn som burit på svåra trauman och som innan haft svårt att interagera med andra barn och hur de bit för bit har börjat delta i programmen och som nu har längre stunder av skratt och lek. De berättar att de själva har stärkts och genom att skratta tillsammans kunnat hantera sin egen frustration över sin situation. De berättar hur de har sett relation mellan vuxna (ibland föräldrar, ibland inte) och barn har stärkts och både tillit och ömhet utvecklats genom fysiska aktiviteter tillsammans. Genom cirkusen ser de att stress reduceras hos barnen och det viktigaste av allt: de ser att barnen får vara barn.

När vi åker ber de oss att se till att de älskade clownerna kommer tillbaka många gånger under den tid som de tvingas leva i flyktinglägret.

Vill du hjälpa clownerna att resa tillbaka till Sydsudan och fortsätta vårt arbete i Jubas flyktingläger? Sätt in valfri gåva på plusgiro 90 00 20-9 eller Swisha till samma nummer. Alla gåvor räknas och gör skillnad.

/Jennifer Vidmo, generalsekreterare Clowner utan Gränser