Genom bakfönstret kunde vi se hennes klänning och leende lysa starkt

Gul. Färgen som för mig blivit symbolen för den här turnén i Burma. Gul som den stekande solen. Gul som alla guldgula Buddhastatyer vi sett. Gul som den gemensamma färgdetaljen vi använde i våra clownkostymer. Gul som den sprudlande energin och glädjen som så många barn lyste med. Gul som de fina klänningarna som tre flickor i tre olika läger hade klätt upp sig i.

En utav dessa flickor var omkring nio år. Hon bar en vacker gul klänning med paljetter som glänste i solen. Hela hon glänste. Kanske hade hon klätt upp sig lite extra idag för att hon skulle se en föreställning.

Efter massor av skratt och lek satte vi oss i bilen för att åka mot nästa läger och hon och flera andra barn gick bredvid och vinkade medan vi rullade framåt. Allt efter att vi ökade farten sprang barnen efter och försökte hålla takten. En efter en saktade de till slut ner och till sist sprang bara flickan i den gula klänningen kvar efter oss. Med ett stort leende på läpparna sprang hon med all sin kraft och den gula klänningen fladdrade häftigt mot den beiga omgivningen. Hettan, det ojämna underlaget och tofflorna verkade inte vara något hinder för henne. Kämparglöden var på topp! Vi vinkade hejdå så länge vi bara kunde och genom bakfönstret kunde vi fortfarande se hennes klänning och leende lysa starkt.

//Anna Aro, artist för Clowner utan Gränser, nyligen hemkommen från turné i Burma.