"Hon heter Jasmintara"

  • img_1108.jpg

    Flickan på bilden är inte Jasmintara. Foto: Edward Morgan
  • inca.jpg

    Inca under föreställning i Bangladesh

Inget av vad Clowner utan Gränser gör hade varit möjligt utan våra fantastiska artister som donerar sin tid och talang för at ta skratt och hopp till barn runt om i världen. En av dessa artister är Inca som nyligen var i Bangladesh och mötte barn från rohingyaminoriteten som tvingats på flykt.

Berätta Inca, varför är du engagerad i Clowner utan Gränser?
Allt började när jag kom till en ungdomscirkus när jag var 10 år. Jag var mobbad i skolan och hade inga vänner förutom min kärleksfulla familj. Men som barn är vänner väldigt viktigt och samma sekund som jag kom in på cirkusen kände jag att jag var hemma. Vi var barn och vuxna med olika bakgrunder, åldrar och från olika kulturer men inget av det spelade någon roll. Vi blev en enda stor familj. Sedan dess har cirkusen gett mig så mycket. Den har visat mig att alla har samma värde, att det är okej att göra misstag och att ingen är perfekt men alla är unik. Det här vill jag nu förmedla vidare till andra. 

Det har länge varit en dröm att få arbeta med Clowner utan Gränser. Jag vet att jag lever ett priviligierat liv. Jag är född i Finland, har en hög utbildning och får ha det jag älskar mest av allt som yrke. Detta kommer med ett stort ansvar. Om jag kan hjälpa någon annan att få en liten ljusare framtid, eller i alla få chansen att skratta utan några bekymmer om morgondagen, då ska jag göra det. Cirkusen är mitt sätt. 

Kan du inte berätta om ett minne från en Clowner utan Gränser-turné?
I Bangladesh blev jag vän med en liten tjej från rohingyaminoriteten. Jag träffade henne när vi var på väg in i lägret en dag för att ge workshop. Det var mycket barn, skrikande och skrattande följde dom med oss. Hon kom springandes ut från ett av tälten, hennes ögon var så stora och klara och hon frågade mig "How are you?". Det märktes hur stolt hon var över att kunna ställa frågan på engelska. Säkert skulle hon senare berätta för sin mamma senare att hon träffat någon och pratat på engelska med personen. Jag svarade att jag mådde bra och frågade hur det var med henne. Hon visste inte hur hon skulle svara så istället frågade hon vad jag hette och berättade sitt namn. Jasmintara. Det var allt som krävdes för att vi skulle bli vänner. Nästa dag var hon där igen. Hon gick med mig genom hela lägret. Vi skrattade, sjöng och lekte. 

En vecka senare kom vi tillbaka till just det lägret och jag mötte henne igen, denna gång satt hon i publiken under vår show. Våra lokala kollegor berättade att hon frågat efter mig dagarna innan, frågat om jag skulle komma tillbaka. Efter showen stannade hon kvar med oss. Att vi har olika språk spelade ingen roll, vi pratade länge och mycket. Det är en förmåga barn har, ord behövs inte för att kunna kommunicera. 

Några andra barn som också stannat ville testa att göra akrobatik och andra konster de sett i showen. Jag frågade Jasmintara om hon också ville prova men hon sa nej. Hon vågade inte. 

Nästa dag var vår sista. Jag tittade efter Jasmintara när jag kom in i lägret och hoppades på att få säga hej då. Så kommer hon springandes mot mig och ropar att hon visst vill prova akrobatik. En kollega översätter och Jasmintara berättar att hon tänkt över natten och bestämt sig för att om jag är med så vågar hon. 

När det är dags att åka frågar hon mig om jag kommer komma tillbaka. Det enda jag kan lova henne är att jag verkligen hoppas det. Att jag inte vill något mer än att ses och leka ihop igen. 

Vad har du sett för effekter av Clowner utan Gränsers arbete? 
Jag tror på att genom cirkus, och allt vad det inkluderar, kan en lära sig många värdefulla saker som bättre kommunikation, solidaritet, ökad självkännedom, förmågan att lära känna sig själv och se sin potential. Det här såg jag om och om igen under vår turné i Bangladesh. En annan viktig lärdom jag tar med mig är verkligen hur skratt är en universell medicin. När du verkligen skrattar från hjärtat, och fullkomligt släpper på kontrollen bara för att något är så roligt, då kan skrattet göra under. I den stunden glömmer du alla hemska saker som hänt dig och din familj och du får bara vara i glädjen.