Idag skriver jag min sista blogg för världens bästa organisation

Orden på mångas läppar handlar om säkerhetspolitisk osäkerhet, krig, murar, terror, våld, rädsla. Jag är också rädd. Blir rädd när våldet kryper nära, nära mig och mina kära. Men varje gång den kommer väljer jag att skjuta bort den. Jag väljer att ignorera rädslan för jag vill inte vara med och sprida den. För jag vet att rädsla smittar. Men det gör skratt, lek och kärlek också och den är den vägen jag varje dag väljer att gå. Det är ett aktivt val, det sätt som jag väljer att leva mitt liv på. Inte i en naiv tro på att allt löser sig utan i en tro på att vi måste kämpa. Kämpa för samhällets alla individer och för samhället i sig. För framtiden.

Det här är min sista blogg som generalsekreterare för Clowner utan Gränser. Efter snart sju år och tusentals skratt tittar jag tillbaka med stolthet och enorm ödmjukhet på allt jag fått var med om tillsammans med artister och barn världen över.

Jag har under dessa år träffat personer som varit med om saker som ingen någonsin, någonstans, borde behöva vara med om. Samma personer har med sin tro på framtiden ändå valt att satsa allt de har på att säkerställa att inget barn ska behöva genomlida samma sak som de tvingats göra. De ger sitt allt för att skapa en bättre framtid för sina medmänniskor. De har inspirerat och imponerat djupt på mig.

Jag har sett liv tändas i ögon som minuten innan var tomma och livlösa. Jag har träffat barn som lärt sig leka på nytt. Jag har träffat barn som lärt sig leka för första gången. Jag har träffat barn som påmints om att de är barn och hur härligt det är att kikna av skratt. Jag har träffat barn som inspirerats till att våga förändra sina liv och livssituation. Jag har träffat föräldrar som berättat hur att se barnen skratta får dem att orka lite till. Jag har sett ungdomar fyllas med förtroende och tillit och hur de då vuxit till att bli förebilder för yngre barn.

Jag kastas allt som oftast in i ilska över världen och hur vi tillåter att fruktansvärda saker fortsätter att hända. Det har flera gånger varit en trygghet för mig att veta att vi på Clowner utan Gränser gör allt vi kan för att bidra till en bättre värld för barn att växa upp i. Det är så mycket jag är så stolt över. Som när vi drog igång ett intensivt arbete för Syriens barn, ett projekt som utvecklats och blivit till fler och som fortfarande pågår. För Syriens barn ska veta att de inte är bortglömda. De ska få andra, gladare minnen, de ska få tro på att det kommer bli bättre, de ska veta att det finns olika vägar framåt också för dem. För några år sedan lyckades vi som en av få organisationer få tillstånd att arbeta med den förföljda rohingyaminoriteten i västra Burma. Barnen vi mötte visste inte vad lek var men vi lärde oss tillsammans. Även detta är ett arbete som utvecklats och fortfarande pågår. När krisen i Grekland var som mest akut var vi där och tog emot barn och vuxna, föräldrar och syskon, gamla och unga när de nådde stranden, med lek och bus. Vi var där då och vi är där nu. Det är jag stolt över. Jag minns också stoltheten jag kände i december förra året när jag satt på en teater i Indien. På scenen stod unga flickor som den självklaraste saken i världen och genomförde en fantastisk föreställning. Flickor som lever sina liv på bordeller, inlåsta helt utan rättigheter och mänskligt värde. Efter nästan ett års teaterträning vågade de tro på sig själva, de vågade tro på att det finns en annan framtid för dem. Det här är bara några exempel på saker som Clowner utan Gränsers gjort under dessa år. Vartenda projekt som vi genomfört har landat på sin egen plats någonstans i mitt hjärta. Precis som många av barnen jag mött. Ni kommer för evigt stanna där.

”Today is going to be a good day, because today we will laugh” sa en 9-årig pojke till sina vänner i ett barnfängelse i Kongo. När vi skulle åka därifrån ställde han sig upp och sjöng en sång för oss som alla de andra barnen föll in i. De tackade oss för att vi fortsätter komma tillbaka till dem, så de har något att längta till. I Juba i Sydsudan berättar en tonåring i ett flyktinglägren att när han varit på cirkusträningen känner han sig lättare och gladare. Då slår han inte sin syster när han kommer hem. En liten flicka på ett barnhem i Mumbai kröp en gång djupt in i min famn och sög åt sig så mycket närhet hon bara kunde. Jag hade så svårt att lämna henne, hon hade rivit ner alla mina barriärer. Ett år senare var vi tillbaka och samma flicka såg och kände igen mig. Då gick hon och hämtade en annan flicka, hon som nu var yngst på barnhemmet, satte henne i mitt knä och gav mig ett leende. Sen gick hon själv och satte sig längst fram för att inte missa något av föreställningen. Utan ord berättade hon för mig att hon var okej.

Clowner utan Gränser engagerar idag över 300 artister. Professionella, fulla av talang och massa mod. De åker till bordeller, krigsområden, katastrofområden, till länder som just blivit fria från Ebola, till diktaturer och barnfängelser. Det finns aldrig någon tvekan om vad uppdraget innebär. Mycket hårt arbete. De åker på sin fritid utan lön. Många gånger gör de flera föreställningar om dagen. Förutom att jag är grymt imponerad av alla dessa artisters talanger och kunskaper inspireras jag även varje dag av deras vilja att göra världen bättre. De är personer som lever som de lär och som alltid väljer kärlek före rädsla. De är riktiga hjältar.

Idag skriver jag min sista blogg som generalsekreterare för den coolaste och bästa biståndsorganisationen. Alldeles snart flyttar jag och min familj till Asien där jag ska arbeta med fattigdomsbekämpning och flickors rättigheter. Jag drömmer om att det kommer komma clowner till våra projekt. För jag vet ju hur bra det fungerar med skratt och tydliga utvecklingsprogram. Idag lämnar jag över rodret och ledningen till min superkompetenta efterträdare som ska fortsätta driva organisationen så att fler barn får skratta och känna hopp om framtiden.

Clowner utan Gränser har lyxen att omges av fantastiska personer som på olika sätt bidrar med sin kunskap och tjänst. Vi har en fantastisk styrelse och underbara volontärer. På kansliet arbetar ett gäng som med hjärta och kompetens ser till att vi gör det vi ska. Ett gäng som alltid ger lite mer än vad en kan förvänta sig. Dessutom har vi alla er som på olika sätt stöttar vårt arbete, som läser och sprider våra berättelser, som bidrar med ekonomiskt stöd så vi kan skicka artister till de barn som behöver skratta mest i världen. Vi är många som på olika sätt bidrar till en bättre värld tillsammans.

Idag avslutas en era i mitt liv. Idag påbörjas en ny. Idag blir jag månadsgivare till världens bästa organisation. Jag vet att varje krona förvaltas väl och förvandlas till skratt hos de som behöver det mest. Världen behöver mer skratt, lek och hopp och det vill jag vara med och bidra till.

Tack för allt.

Vill du precis som jag stödja Clowner utan Gränsers arbete? Bli månadsgivare idag.

/Jennifer Vidmo, generalsekreterare för Clowner utan Gränser