Reseblogg

Från red light district till lokala förändringsaktörer

I sex år har Clowner utan Gränser arbetat i bordellområdet Kamathipura i Indien. Det är ett av Asiens största red light district där tusentals barn växer upp, dagligen utsatta för saker inget barn ska behöva vara med om. Här har vi samarbetat med den lokala organisationen Apne Aap Women’s Collective som verkar för att få ett slut på sexhandeln. På väldigt kort tid har vi sett enorma effekter.

I början kom flickorna till våra teaterträningar med huvudet sänkt, rädda för att möta någons blick. Steg för steg skapade vi ett förtroende, en hand i en annan hand blev till ett leende som växte till ett gapskratt och mod på scen. Plötsligt stod de där och övade på en alldeles egen clownföreställning. ”Får våra mammor komma och se?” frågade de och vi sa självklart ja.

Vi fick hjälp att för en timme få ut mammorna från bordellerna för att få se sina barn uppträda. En av tjejerna hade både sin mormor och mamma i publiken, att hon själv stod inför att vara generation tre i red light district tog många gör givet. Men när tjejerna tog plats på scen, alldeles självklara med sina blickar mot horisonten förändrades något i rummet. ”Nu förstår jag att en annan framtid är möjlig för min dotter” sa mamman till oss. Där och då föddes hoppet.

Sedan dess har våra aktiviteter fortsätt och så även de deltagande barnens framsteg. I sin årsredovisning för 2018 skriver vår samarbetspartner Apne Aap:

Feelings of abandonment, physical and verbal abuse and anger along with lack of social skills have been observed to be acute in Udaan girls, and when clubbed with the emotional changes that accompany adolescence – Drama Classes is the perfect program for these girls to explore their emotional and creative selves.

Since our first collaboration in 2014, Theatre Act and Clowns Without Borders Sweden has become the most important and interesting space for our Udaan girls to develop their emo-cognitive capacities and creative aspirations.

Sommaren 2018 blev ännu en milstolpe i flickornas utveckling. De bjöds in till en polsk teaterfestival för ungdomar där de uppträdde med sin alldeles eget framtagna föreställning och kom sedan till Sverige för att göra samma sak. Under en veckas tid turnerade de sex flickorna som var med runt i om Stockholms län för att för andra barn och unga berätta sin historia. Om hur skratt och fantasi hade fått dem att överleva red light district. De imponerade alla något enormt på oss.

Och nu fortsätter de och de andra tjejernas arbete. Efter skolan fortsätter de öva teater och kommer under 2019 att få turnera runt om i Indien för att spela sin show för andra barn som likt dem vuxit upp på bordeller. De har blivit lokala förändringsaktörer och en stor inspiration för både barn och vuxna i Mumbai.

Ur Apne Aaps årsredovisning igen:

 Being part of the drama class has brought out a lot of positive changes in the girls. There is now no stigma attached to them, as they’ll have their own separate identity away from any discrimination. Having their own Theatre group will give a further boost to their mental freedom to think beyond and accelerate in the field they want to and not limited to what is been imposed on them. The successfully running of the Theatre group will also lead as an inspiration and role models for the girls of our NGO as well as other NGO’s working with underprivileged section of Indian society. The skillful girls from other NGOs will also get an opportunity.

Något som började med teaterundervisning en gång i veckan ledde till ett mod som fått världen att öppna sig. Clowner utan Gränser tänker fortsätta vara den kraften, för barnen i Kamathipura, Indien, för barn överallt. Med skratt förändrar vi världen. 

/Louise Frisk, generalsekreterare Clowner utan Gränser

Så snart katastrofhjälpen nått fram kommer även clownerna

  • brasilien.jpg

    Louise Frisk, Clowner utan Gränsers generalsekreterare, skriver apropå katastrofen i Brasilien

För två månader sedan var två av våra artister tillsammans med Clowner utan Gränser Brasilien i Altamira regionen i Brasilien för att ge stöd till de barn och familjer som tvingats fly sina hem. Varför? Jo, på grund av den kontroversiella byggnationen av Belo Monte Hydroelectric Power Plant, den tredje största dammen i världen. Sedan byggnationen har stora områden översvämmats och tvingat flertalet stammar från sina marker. Människorna tillhör Brasiliens ursprungsbefolkning som till fullo levt av och i naturen. På grund av dammbygget tvingas de nu bo i tilldelade bosättningar utan hänsyn till ursprung, traditioner och levnadssätt.

Samtidigt som våra artister gör allt för att hjälpa de drabbade barnen tillbaka till den barndom de har rätt till, en barndom fylld av lek, trygghet och skratt, fortsätter Brasiliens president avskaffa lagar som skyddar naturen och inskränker allt oftare på ursprungsbefolkningens rättigheter. 

Nu har ännu en tragedi drabbat Brasilien. Ännu en av landets dammar har brustit. Denna gången i Belo Horizonte regionen, inte långt bort från Altamira där vi nyligen turnerade, har det som inte får hända hänt.

I brist på information från svenska nyheter hör jag av mig till våra vänner i syskonorganisationen Clowner utan Gränser Brasilien. De senaste siffrorna slår emot mig som en vägg. 84 människor är döda. 276 fortfarande försvunna. Naturen är förstörd.

Hur kan detta få hända? Till skillnad från naturkatastrofer som kan slå mot vår jord plötsligt var detta något som hade kunna förutses och stoppas. Precis samma sak hände för bara ett år sedan. Samma företag. Samma typ av damm. Mina brasilianska kollegor berättar om rykten som säger att sprickor i dammen hade börjat synas men att arbetat ändå fortsatte framåt med full kraft. På grund av pengar har för mycket mineraler utvunnits för fort och säkerheten prioriterats bort. Lervällingen som nu rasar fram är enorm och ostoppbar. Slaggprodukterna som spridits har redan dödat en flod och är nu på väg mot nästa, en av Brasiliens största som korsar fem delstater. Konsekvenserna går inte att föreställa sig. Nyheterna säger att det finns 537 liknande situationer runt om i landet. 537.

Men mitt i allt det mörka planerar våra brasilianska vänner i skrivandes stund sin turné till det drabbade området. Så snart den humanitära katastrofhjälpen nått fram så kommer även clownerna dit. För när det är som värst behövs skrattet som mest. Med skrattet kommer också hoppet om framtiden – och modet att tro på en annan morgondag. Katastrofen i Belo Horizonte är redan ett faktum, men Clowner utan Gränser kommer fortsätta kämpa för att förändra världen underifrån och upp - genom att ta tillbaka skratt, hopp och drömmar till de som behöver det allra mest.

/Louise Frisk, generalsekreterare Clowner utan Gränser

Jag önskar att 2019 blir ett år då vi inte behöver motivera varför skratt, hopp och drömmar är viktigt

2018 var ett år då så mycket ställdes på sin spets i världen, ett år då polariteter ökade än mer, retorik hårdnande, politiska utspel drogs till sin spets, klimatkrisen eskalerade och många människor vittnade om oro och hopplöshet inför framtiden. Men 2018 var också ett år då jag på ett personligt plan vände min blick från omvärldens stora frågor, till en mjuk liten plats hos två små mörka ögon fulla av allt och ingenting. I januari 2018 blev jag förälder – och insikten om att jag aldrig någonsin kan sluta kämpa för empati, gemenskap och för alla barns rätt till ett värdigt liv landade ännu djupare i mig. 

Jag tog paus från min vardag på Clowner utan Gränser och lämnade verksamheten i mina kollegors trygga händer för att njuta av att vi i Sverige har något så fantastiskt som en lång föräldraledighet. Det gav mig ynnesten att få betrakta vårt arbete utifrån, en plats som jag inte suttit på sedan 2011. Förutom att jag är övertygad om att det är nyttigt att byta perspektiv ibland så har det varit överväldigande, inte bara att bli förälder, utan att få se det som varit min vardag i så många år från ett helt nytt håll – utifrån. 

Plötsligt fick jag se hur vårt arbete med rohingyaminoriteten (som vi initierade 2013 i Rakhine, Myanmar) växte explosionsartat i Bangladesh. Helt och hållet tack vare att våra partners såg så fantastiska resultat hos barnen och familjerna vi mötte att de valde att finansiera ett långsiktigt arbete som sträcker sig ända in i 2019. Det handlar inte om bara om skratt. Det handlar om allt det som kommer i skrattets kölvatten. Nu kommer vi arbeta för att skapa tillit och trygghet hos tonårsflickor som är speciellt utsatta våld och sexuella övergrepp, vi kommer jobba kreativt med kunskap om hygien-frågor som är en enorm utmaning i alla katastrofsituationer och vi specialutvecklar pedagogik för lokal personal som möter barn med trauman i sitt dagliga arbete. Det ni! 

Jag fick se hur ett sedan länge efterlängtat arbete med barn som växt upp i områden där Boko Haram dragit fram i norra Nigeria äntligen kunde startas igång och hur vi tack vare fantastiska partners som bidrog med säkerhetsarbete kunde ta oss till platser som varit otillgängliga för hjälporganisationer under lång tid. Om säkerhetsläget, och finansieringen tillåter, så kommer vi 2019 att fördjupa det arbetet och satsa på att ta livsgnistan tillbaka hos barn som varit barnsoldater och barn utsatts för sexuellt våld som en del av Boko Harams krigsföring.

Jag fick se hur några av de unga flickor som vi arbetat med i Indien, som lever och växer upp i Red light distrikts, fick komma till Sverige (!) och spela en föreställning om livet som barn bland bordeller och våld, för fulla hus. Flickor som för några år sedan aldrig känt en annan verkligheten än bordellernas, som plötsligt vågade ta plats på internationella scener och öppna sina sinnen för helt andra drömmar om framtiden. Drömmar där de har rätt till ett helt annat liv!

Jag fick se hur utmanande det var att jobba med barn på flykt här i Sverige. När lagstiftning och politiska beslut tvingat ungdomar att lämna sina boenden och trygga platser skapades en osäkerhet hos både civilsamhälle och ungdomarna själva. Trots det fick jag se hur våra två envisa och målmedvetna artistteam träffade nästan 3500 barn, unga och föräldrar som kommit hit på flykt! Jag fick se hur vi utbildade över 100 personer som möter barnen i sitt arbete i dagliga arbete och höra berättelser från en psykolog om hur några av hennes klienter berättat om hur de mött clownerna på sin färd genom Europa – och hur betydelsefullt det mötet varit för att orka vidare.

2018 må ha varit ett år där världen präglades av utmaningar, men det var också ett år då jag fick bevisat för mig att den enorma lojalitet, drivkraft och kämparglöd som kännetecknar en liten organisation med korta beslutsled och närhet till barnen som vi verkar för, överträffar varenda utmaning som kan finnas. Att stå utifrån och betrakta sitt ”hem” är en ynnest att få göra, och det har gjort mig ännu mer övertygad om att det är livsviktigt att fortsätta arbeta för mer skratt i världen. För skrattet förenar oss och bygger tillit, det ger oss drömmar och kreativitet, och det ger oss hopp när det behövs som mest.

Så med en aning sen sammanfattning av 2018 så önskar jag att 2019 blir ett år då vi inte behöver motivera varför skratt, hopp och drömmar är viktigt. Låt det bli ett år då vi uppvärderar värden som empati, tillit, självkänsla och psykiskt välmående. Låt det bli ett år då vi till fullo erkänner att för att bygga en framtid för alla våra barn så måste vi bygga med både hjärnan och med hjärtat. Låt det bli ett år då ännu fler inser att barn som bär på minnen av glädje kommer bli vuxna som bygger samhällen av kärlek.

Vi ses snart igen, i Bangladesh, Myanmar, Sverige, Indien och vem vet, kanske snart även i Syrien…

/Louise Frisk, generalsekreterare Clowner utan Gränser